Drankt av havet- Nam Thali koodt maak maak
Jo igar var vi ivag pa en snorkeltur. Efter Paul som vanligt overtalat mig till att gora dumdristiga saker sa har vi da bokat in en tur med speed-boat ut till Koh Tao och Koh Nangyuan for att snorkla, sola och bada.
Jag hade papekat for honom hur korkat det var att aka speedboat i en och en halv timme pa oppet hav. For vi vet inte hur vadret ar. Och hur var det da? Hmmmmm....
Kl. 07.30 hamtar taxin oss for fard ut till piren. Dar bjuds vi pa latt frukost bestaende av kaffe, the och rostat brod. Sen gar vi pa den har tremotoriga speedboaten. Det forsta reseledaren gor ar att erbjuda sjosjuketabletter. Sjalvklart tar jag en och tvingar i Paul en ocksa, vilket han senare ar ganska tacksam for. Pa vagen ska vi stanna och slappa av folk pa Koh Pa Ngan Och farden dit var ju en ganska trevlig berg och dalbana med en meter vagor. Fran Koh Pa Ngan till Koh tao ar det dock tva meter hoga vagor och det var inte sa roligt langre. Arslet ommade, ryggkotorna blev helt ihoptryckta (5 cm kortare idag) och fingrarna hade ingen greppformaga kvar till slut. Ska ju tillaggas att vi satt langst fram i baten eftersom det var fullt bak. hmmmmmmm......
Det var faktiskthelt underbart att snorkla pa Koh Tao. Det ar forsta gangen for mig och Paul och den fantastiska synen under vattnet blev till nyfikenhet, som blev till huvudet under vattnet och sedan kallsup pa saltvatten. Jag larde mig efter forsta kallsupen och Paul inte forran tredje, hahahaaaaa...
Sedan for vi vidare till Koh Nangyuan, eller Twin Islands, En korallo 0 min utanfor Koh Tao. Det var sa helt underbart klart vatten men det var lite jobbigt med alla vassa koraller som lag pa stranden. Det ar egentligen tva oar som ar forbundna med en strandremsa. Nar fiskarna borjade nafs i mina fotter fick jag nog och gick upp.
Strax efter detta borjar det blasa upp och ett latt duggregn kanns i luften sa paul och Jag gar tillbaka till baten. Sen kommer hallregnet och jag borjar oroa mig for resan tillbaka. Spanar ut over havet och det stillar inte min oro direkt, det var i uppror. Reseledaren Delar ut flytvastar till allihopa, "For your safety!!!" och han hade inte behovt be mig om det hade de inte haft flytvast i baten sa hade jag inte heller akt med den tillbaka. Sedan delade han ut sjosjukepiller, nagon ville inte ha men jag sa till dem att de gjorde nog bast i att ta anda.
Resan tillbaka var en javla mardrom. 3-5 meter vagor i en liten javla speedboat. Havet som bara skoljer in over oss. Jag ar otroligt tacksam over att vi inte kantrade och jag maste saga att "kaptenen" var en javligt duktigt forare, men det var nara manga ganger. Nar vi val var tillbaka pa Koh Samui sa var vi genomblota, iskalla och skrackslagna, men tror ni det var over da? Nej! Jag var andra personen av baten sen slet den sig fran ankaret. Vagor som slar in over stranden, thailandare och turister som ska hjalpa till att stotta upp baten som haller pa att kantra rakt in en redan fortojd bat. En turist holl pa att klammas mellan de tva batarna, en thailandare fastnar med foten eunder baten och skar upp foten.
Sedan far de nagorlunda kontroll pa baten och ungefar halften inklusive Paul hinner komma av innan den sliter sig igen. men da ar de fler som hjalper till att dra. Och javlar var de tar i och till slut lyckas de antligen fortoja baten ordentligt.
Idag har jag sa ont i kroppen att jag knappt kan ga. En thaimassage gjorde det lite battre men det gor fruktansvart ont i ryggen och roven. och Paul har fatt hora " Vad var det jag sa hela dagen!" Redan nar vi bokade den har turen sa jag att det ar battre med en stor katamaran, men nej han skulle propsat aka speedboat. Jag som har lite erfarenhet (lite men battre an inget) av "sjon" vet att forutsattningar kan andras pa nolltid, och da vill man inte sitta i en liten bat.
Men vi lever trots att havet var valdigt argt. " Nam Thali koodt maak maak
Jag hade papekat for honom hur korkat det var att aka speedboat i en och en halv timme pa oppet hav. For vi vet inte hur vadret ar. Och hur var det da? Hmmmmm....
Kl. 07.30 hamtar taxin oss for fard ut till piren. Dar bjuds vi pa latt frukost bestaende av kaffe, the och rostat brod. Sen gar vi pa den har tremotoriga speedboaten. Det forsta reseledaren gor ar att erbjuda sjosjuketabletter. Sjalvklart tar jag en och tvingar i Paul en ocksa, vilket han senare ar ganska tacksam for. Pa vagen ska vi stanna och slappa av folk pa Koh Pa Ngan Och farden dit var ju en ganska trevlig berg och dalbana med en meter vagor. Fran Koh Pa Ngan till Koh tao ar det dock tva meter hoga vagor och det var inte sa roligt langre. Arslet ommade, ryggkotorna blev helt ihoptryckta (5 cm kortare idag) och fingrarna hade ingen greppformaga kvar till slut. Ska ju tillaggas att vi satt langst fram i baten eftersom det var fullt bak. hmmmmmmm......
Det var faktiskthelt underbart att snorkla pa Koh Tao. Det ar forsta gangen for mig och Paul och den fantastiska synen under vattnet blev till nyfikenhet, som blev till huvudet under vattnet och sedan kallsup pa saltvatten. Jag larde mig efter forsta kallsupen och Paul inte forran tredje, hahahaaaaa...
Sedan for vi vidare till Koh Nangyuan, eller Twin Islands, En korallo 0 min utanfor Koh Tao. Det var sa helt underbart klart vatten men det var lite jobbigt med alla vassa koraller som lag pa stranden. Det ar egentligen tva oar som ar forbundna med en strandremsa. Nar fiskarna borjade nafs i mina fotter fick jag nog och gick upp.
Strax efter detta borjar det blasa upp och ett latt duggregn kanns i luften sa paul och Jag gar tillbaka till baten. Sen kommer hallregnet och jag borjar oroa mig for resan tillbaka. Spanar ut over havet och det stillar inte min oro direkt, det var i uppror. Reseledaren Delar ut flytvastar till allihopa, "For your safety!!!" och han hade inte behovt be mig om det hade de inte haft flytvast i baten sa hade jag inte heller akt med den tillbaka. Sedan delade han ut sjosjukepiller, nagon ville inte ha men jag sa till dem att de gjorde nog bast i att ta anda.
Resan tillbaka var en javla mardrom. 3-5 meter vagor i en liten javla speedboat. Havet som bara skoljer in over oss. Jag ar otroligt tacksam over att vi inte kantrade och jag maste saga att "kaptenen" var en javligt duktigt forare, men det var nara manga ganger. Nar vi val var tillbaka pa Koh Samui sa var vi genomblota, iskalla och skrackslagna, men tror ni det var over da? Nej! Jag var andra personen av baten sen slet den sig fran ankaret. Vagor som slar in over stranden, thailandare och turister som ska hjalpa till att stotta upp baten som haller pa att kantra rakt in en redan fortojd bat. En turist holl pa att klammas mellan de tva batarna, en thailandare fastnar med foten eunder baten och skar upp foten.
Sedan far de nagorlunda kontroll pa baten och ungefar halften inklusive Paul hinner komma av innan den sliter sig igen. men da ar de fler som hjalper till att dra. Och javlar var de tar i och till slut lyckas de antligen fortoja baten ordentligt.
Idag har jag sa ont i kroppen att jag knappt kan ga. En thaimassage gjorde det lite battre men det gor fruktansvart ont i ryggen och roven. och Paul har fatt hora " Vad var det jag sa hela dagen!" Redan nar vi bokade den har turen sa jag att det ar battre med en stor katamaran, men nej han skulle propsat aka speedboat. Jag som har lite erfarenhet (lite men battre an inget) av "sjon" vet att forutsattningar kan andras pa nolltid, och da vill man inte sitta i en liten bat.
Men vi lever trots att havet var valdigt argt. " Nam Thali koodt maak maak
posted by Jennie at 11:13 AM
3 comments
